Kraniosakral terapi, även ibland kallad Kraniell osteopati, härstammar från Osteopatin och är en väldigt mjuk och skonsam behandlingsform med syftet att hjälpa kroppens förmåga till självläkning. Spänningar och blockeringar i bindväv, muskler och ligament släpper och det leder till att ben, leder och organ kan återgå till normalt läge och optimal rörelse. Den lätta beröringen som används under behandlingen skapar ofta en känsla av djup avslappning. Det som skiljer kraniosakral terapi från många andra typer av behandlingar är just att terapeuten inte manipulerar utan hjälper kroppen på dess egna villkor, genom att var lyhörd på hur just din kropp behöver komma till läkning.
Många forskare anser idag att fysiologisk stress ligger bakom en stor andel sjukdomar och stressrelaterade symptom. Vid långvarig fysiologisk stress har kroppens alarmsystem hakat upp sig och fortsätter att skicka ut nödsignaler så att personen lever i ett ständigt tillstånd av kamp/flykt, även kallat fight/flight-tillstånd. Denna överlevnadsstrategi är till för att lösa en akut situation genom att dirigera det mesta av kroppens resurser till att just kämpa eller fly. Kraniosakral terapi behandlar fysiologisk stress genom att neutralisera nödsignalen och tillåta kroppen och sinnet att nå tillbaka till ett balanserat tillstånd där självläkning och återhämtning kan ske. När nervsystemet är i balans lugnar även hjärnans aktivitet ner sig och det blir lättare att se objektivt på sin tillvaro, finna lösningar på problem och att ta beslut. Vid fysiologisk stress begränsas många andra livsviktiga funktioner bland annat matsmältning och de kognitiva förmågorna. Många med stress, utmattningssymptom och/eller smärta och värk, berättar om både fysisk och psykisk lättnad. Den kraniosakrala behandlingen berör nervsystemet och brukar leda till att kroppen vidgar sitt utrymme (space) och det ger en lättare känsla i hela kroppen.
Historik
Kraniosakral terapi är en mjuk manuell behandlingsmetod som utvecklats ur osteopatin av den amerikanske osteopatiske läkaren William G Sutherland. Från början av 1900-talet fram till sin bortgång 1954 lade dr Sutherland ner ett gediget och seriöst arbete på att utforska och arbeta med den kraniosakrala mekaniken. En fysisk/fysiologisk mekanik som omfattar skallen (kraniet) med dess fogleder, korsbenet (sacrum) och dess förhållande till höftbenen, ryggkotorna, hjärnhinnorna, hjärnan samt ryggmärgen tillsammans med ryggmärgsvätskan och dess cirkulation.
Dr Sutherland fann att dessa delar tillsammans utgör ett slutet system med cirkulerande vätska och att detta system, precis som hjärt- och kärlsystemet, har rytmiska flödescykler. Dr Sutherland upptäckte också att det gick att påverka det kraniosakrala systemet med olika behandlingstekniker. Två av de ingående delarna i det kraniosakrala systemet har fått ge namn åt behandlingsmetoden; kraniet och sacrum.
Dr Sutherlands arbete har efter hand utvecklats och kunskapen har utvidgats till att omfatta mer än skalle, ryggrad och korsben. Detta har bidragit till kunskap och förståelse för hur man kan behandla alla vävnader, ryggkotor, leder och organ. Kroppen är en helhet där alla strukturer är sammanlänkade med varandra genom bindväv, fascia. Detta förklarar varför en obalans i en del av kroppen kan ge påverkan i en helt annan del av kroppen. De senaste åren har tvärvetenskaplig forskning bekräftat kraniosakral terapis inställning till att fascian är en helhet som är i kontakt med hela kroppen.
Den kraniosakrala tekniken utvecklades av William Garner Sutherland, PhD, och en grupp Osteopater i U.S.A. under mitten av 1900-talet. Det upptäcktes att skarvarna mellan de olika skallbenen inte växer samman under livets gång vilket dessförinnan var den allmänna uppfattningen, de förblir flexibla och rör på sig. En fysiologisk rytm påvisades också (den kraniosakrala rytmen) vilken har sitt ursprung i det autonoma nervsystemet (ANS). Denna rytm påverkar vårt välmående och kroppens nivåer av stress och avspänning. Dr Sutherland utvecklade tekniker att korrigera skallbenen och den kraniosakrala rytmen för att åtgärda stressrelaterade symptom och åkommor orsakade av obalanser i nervsystemet. Under normala omständigheter kan ett friskt nervsystem klara av stora påfrestningar. Men vid en mycket stark chock eller trauma, fysisk eller emotionell, eller vid långvarig stress kan nervsystemet låsa fast sig i ett kroniskt alarmtillstånd. Fastlåsningen är fysisk men kan orsaka många olika symptom och sjukdomstillstånd, både fysiska, mentala och känslomässiga. Genom att hjälpa kroppen att korrigera och frigöra spänningar i strukturerna som omger nervsystemet kan kraniosakral terapi åtgärda fastlåsningen.
I en frisk kropp ligger vätskerörelserna i en viss jämn rytm, en rytm som inom osteopati kallas för en tryckförändring av gensvarsspänning och som av terapeuten känns vanligast mellan kraniet fogleder och korsben. Kraniosakral behandling påverkar systemet och dess förändring, genom att återställa eventuella påverkan som olika dragstörningar.
Kraniosakral terapi runtom i världen
I många länder, bl.a. USA, England och Tyskland, används kraniosakral terapi på sjukhus och även BB-avdelningar som hjälp för mamma och bebis efter komplicerade förlossningar.
Forskning
Under 1900-talet har kraniosakral behandling utvecklats i USA och England, där relaterade studier och dokumentation visat att denna terapiform har god effekt på en persons fysiska, emotionella och mentala hälsa. Mellan 2009-2011 pågick Skandinaviens första vetenskapliga forskning på kraniosakral terapi. Denna forskning är ett samarbete mellan Sahlgrenska universitetssjukhuset och Bröderna Tranbergs Institut.
Kraniosakral terapi 